Juliette

Idag har jag hittat massa ny musik! Kan knappast bli bättre. Min favorit är franska Soko, hennes låt I'll kill her känns säkert igen av några. Mona skickade världens sköning också, starlight heter den av 80-tals bandet Escort. Min bussresa imorgon kommer bli nice!

Just nu sitter jag här med uppsvälld mage och dricker vanilla coke. Varför gör man så? Varför vräker man i sig när man vet att man kommer må dåligt efteråt? Varför varför varför? Jag ska fan sluta med det här alltså, på riktigt. Tror inte jag mår så bra av att äta ett halvt ballerina paket, massa glass, fatimas mormors mandelkakor och en doughnut på en dag.

Anyways, helgen då. Ganska schizo måste jag säga, har liksom haft kul på dagen o tråkigt på kvällarna ungefär. Va på rockabilly fest(?) i kompassen i fredags o i stan med mamma i lördags. Vi blev inträngda i vasastan av fucking jävla göteborgs-varvet(nej, det är inte festligt) och fick snällt vänta i nån timma innan vi kunde springa över som två brottslingar. Jag fick iallafall ett par skor så jag är nöjd. Hihi.

Men tillbaka till helgens verkliga innerbörd. Låt mig säga att jag fick en insikt. Det lät ganska religiöst, men så är inte fallet. Ibland blir man besviken, eller nästan inte ens besviken, utan ledsen. Man trodde man visste nåt, men apparently not. Saker och ting förändras tydligen, även sånt som inte borde göra det, sånt som man ändå tror sig kunna räkna med. Ibland vill man bara utesluta saker. Det skulle va enklare ibland, men ändå inte. Detta låter väldigt vagt, jag vet, men jag ville bara lufta mina tankar lite, för det behövs ibland.

För alla er som inte gillar vanilla coke, tänk om!