Juliette

Höjden av min klantighet är nog nådd nu. Jag satte eld på mitt hår. Fråga mig inte hur, låt mig bara säga att vi har värmeljus i badrummet. Not good. Minuten innan rev jag upp mitt knä när jag bäddade sängen. Nu tänker ni, Va? Hur lyckas hon? Jag tänker detsamma. Hur lyckas jag? Den enda jag mött som kan jämföra sig med mig är Teresa. Hon är den enda som förstår att klantigheten är något man föds med, och tyvärr inte kan göra något åt. Ett väldigt bra exempel på detta var när vi gick på en knökad buss idag. Först tappar hon sin mobil som en hjälpsam kille plockar upp, och sekunden senare sitt läppglans. Jag försöker då ta upp det, men när jag väl sitter på huk så slår jag i huvudet i väggen. Bra Julia!

Såg förövrigt en väldigt bra film idag, This is England heter den. Har premiär på fredag. Gå och se! Verkligen välgjord, bra skådespelare och underhållande. Handlar om hur en kille 12-årig kille dras in i skinheads-kulturen i 80-talets England. Detta var innan skinheads var förknippade med rasism, och vi får se hur den långsamt börjar nästla sig in när en kopmis släpps ur fängelset och har ändrat åsikter. Låter kanske inte som en höjdare, men den är riktigt rolig, tragisk och bra helt enkelt. Extra plus är att den är verklighets baserad och innehåller riktigt bra musik. 

Nepp, nu ska inte jag mala på längre, känns som att detta blivit ett sånt där långt inlägg utan bilder, som ingen orkar läsa. Men för ni som läst ända hit, Nighty night!